Direktlänk till inlägg 26 augusti 2016
Kära vänner,
Idag är en sådan dag där självförtroendet är på minus och jag vill bara gömma mig i en håla, försvinna, och aldrig mer komma upp igen. Detta blir nog mitt allra första deppiga inlägg på den här bloggen, men jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag vet att den här bloggen ska vara peppande och att många av er där ute läser bloggen just för att bli optimistiska och glada, men eftersom jag är en människa så måste jag ibland få berätta för er hur jag känner.
Igår sprack min mobil som sagt och idag hade vi ett fystest som gick åt helvete. Jag hade håll nästan hela vägen och kände mig så sjukt trött i kroppen. Att det var varmt ute gjorde inte saken bättre. Jag tror att jag har tränat för mycket och för hårt den här veckan och ett fystest ovanpå det var inte världens bästa för min kropp och mitt psyke.
När jag var klar med rundan som vi skulle springa så fick jag fruktansvärt ont i armen, och man tycker ändå att om man ska skada något vid löpning så är det vristen eller knät, inte armen. Hur som helst, det är som det är, och jag orkar verkligen inte att skriva en massa livet-är-underbart-saker när jag känner mig så här nedstämd.
Men, eftersom jag är en optimist så kan jag säga två saker som var bra med fystestet. 1. Jag fuskade inte. Det var jättemånga som tog genvägar och skröt om att de sprang i mål snabbt. Att de inte skäms! 2. Jag har en chans att förbättra mig då vi ska göra om testet om fem veckor. Så mina fina, nu ska jag försöka bli lite gladare och önska er en underbar helg, xoxo.
Kramar från Nicole ♡